En sjuk värld vi lever i

Hej finisar! :) Läste ett jättebra inlägg på en tjejs blogg där hon har skrivit om hur livet alltid ska se perfekt ut och att man inte berättar när man mår dåligt och så vidare på bloggen och instagram. Jag håller verkligen med henne och det känns så sjukt tråkigt att det ska vara såhär ytligt. Som om den "riktiga världen" inte existerar längre, utan bara  om hur lycklig man är och hur bra allting är. Nu är det inte så att alla skirver om att man är lycklig varje dag, men ni förstår hur jag menar. Det blir som en fasad och att den som är "lyckligast" vinner. Helt sjukt vart samhället är på väg. Det är knappt någon som vill skaffa sig en riktig utbildning och få ett bra jobb som bidrar till ett bättre samhälle utan alla är så inne i att bli kända och kanske börjar tjäna pengar den vägen. Genom att göra ingenting... Men hur kul är det att inte göra nånting tillslut? Att inte ha något jobb att gå till eller några rutiner i livet. Då börjar man må psykist dåligt tillslut. Det är vad jag tror i alla fall.. :(
 
För att lägnta till något bra eller drömma sig bort så måste man gå igenom jobbiga perioder ibland, that´s life!

Blond eller brunett?

Vet inte om jag vill stanna som blondin eller färga håret brunt igen. Om jag färgar det brunt kommer jag troligen inte bli blond igen (på ett tag) eftersom att det sliter så mycket på håret :(
 
Har lite beslutsångest, vad tycker ni? Blond eller brunett?
 
 

Skumma människor

Har ju berättat tidigare att folk alltid verkar vilja prata med mig som jag inte känner haha. Idag hände det igen. Två gånger. Först en kvinna som satt bakom mig på bussen och frågade mig om vägen, jag förklarade vägen men sen erbjöd jag mig att visa den eftersom jag ändå skulle av på samma ställe. Sen på lunchen så var jag på ica och då var det en man som frågade om han fick ta kort på mig, jag frågade varför och då sa han: för att jag tycker du är så vacker. Fast på engelska. Jag ba: No, I don´t want to do that... Sen tackade han och gick haha. Varför skulle jag vilja vara med på en bild som han har? Vad ska han göra med den liksom? Känns lite creepy.

Juste sen var det en annan dag för ett tag sen när jag väntade på att MQ skulle öppna så satt jag utanför på en bänk och då satt det en kille där som började prata med mig och jag förstod knappt vad han sa. Han sa att han också jobbade i gallerian och att han bodde i hjulsta och frågade om jag ville bli hans vän och om han kunde få mitt nummer, jag svarade att det inte gick och hälsade honom en bra dag sen som tur var öppnade butiken. Samma dag var det ännu en kille som frågade om vägen till trafikskolan, sen började han prata massa om att han bott i Sverige i 6 år och skulle skaffa körkort här och blablabla. Asså varför? Haha, lite kul är det ändå, men känns så skumt när alla kommer fram till mig. När jag jobbar så kommer det fram kanske 10 personer dagligen och frågar om saker, men det är ju skillnad, även fast en jag knappt går fram och pratar med någon så kommer dem till mig, men det är ju för att jag finns där för att hjälpa till.

      image descriptionimage description

Lite tankar

Har precis kommit hem från halkbanan. Det var ganska roligt faktiskt, men hade förväntat mig lite mer. Tjejen som jag turades om med var jätterolig och vi skrek och skrattade varje gång bilen halkade iväg och snurrade runt haha. :)
När vi åkte hem berättade hon att hon tänkte flytta till Tyskland med sin kille och vi pratade lite med det här att svenskar är så tråkiga och lite kalla av sig. Vi är sånna som ska vara självständiga och att "ensam är stark". Vilket inte är sant, men så är det i Sverige.
Vi ska jämt jämföra oss med andra och försöka vara perfekta. Ha fina kläder, vara smal, ha ett bra boende, körkort, bra i skolan och så vidare. Hon sa att vi äter alldeles för mycket och sen ska vi börja banta och klagar över det. Att vi inte har tid och att om man vill ses så måste man planera långt i förväg och att vi lever för helgerna sen är det det gamla vanliga igen. Vilket jag tycker stämmer ganska bra in på oss svenskar. Hon berättade att utomlands är det bara att ringa någon när man känner för det och den kommer över direkt och bjuder på fika etc. Där kan man också börja prata med folk man inte känner och så vidare, för det är inget fel med det. Här får man lära sig att redan när man är liten "prata inte med främlingar".
Vilket jag tycker borde ändras, det är inget fel med att lära känna nytt folk, det ger bara nya erfarenheter. Det jag tror det beror på är för att ingen vågar, ingen vågar ta första steget ingen vågar gå utanför gränserna till någonting nytt, vad har man att förlora liksom? Alla vill vara likadana i Sverige, ingen vill stå ut på samma sätt som dem gör utomlands tex. Självklart finns det ju personer som är helt tvärtom, men ni förstår hur jag menar...

Förut var jag mycket mer blyg men nu har jag börjat inse att man kommer ingenvart i livet om man inte tar chansen. Om jag inte hade vågat prata med folk hade jag inte blivit tillsammans med min pojkvän, hade inte fått min praktik, körkort, gått på event, eller jobb som dem flesta får genom att prata med folk dem inte känner. Man får som sagt nya erfarenheter och lär sig nya saker varje dag genom att prata med människor, så var inte rädd för det och det gör inget om du gör fel, för man lär sig utav sina misstag.

Sommar och sol, och vi har korta kjolar



Några random bilder från weheartit

Ge mig sommar! Vill vara brun och kunna gå runt i klänningar och shorts. Sola och bada, fika, sitta på en äng och prata bara, alla varma nätter och sena utgångar. Kommer bli så underbart! Längtar ihjäl mig! ♥

Känner mig lite väl blek just nu så funderar på att sola lite nästa vecka :)


Dream your life and live your dream!




Bilder från we♥it

Tänk att få flytta hemifrån och dekorera sitt drömhus precis som man ville ha det. Att flytta ihop med den man älskar mest utav allt. Att vakna upp på morgonen och känna sig lycklig. Bilda familj, vara ekonomiskt oberoende och att bo i ett land som är varmt året om och åka på smestrar då och då. Kunna stiga upp på morgonen och sätta på sig en klänning och gå ut i det fina vädret. Ha en stor garderob och ett jobb som man trivs med och vänner som man älskar! Skulle vara ett drömliv verkligen!


Britney Spears - Dreams


Sitter och kollar på lite bilder på tumblr och får syn på en bild med Britney Spears. Sen kommer jag ihåg att jag drömde om att jag och min mamma träffade henne när vi var i kista galleria för att titta på väskor. Haha sjukt! Drömmer verkligen massor av konstiga obetydliga drömmar varje kväll. Kommer inte ihåg dem flesta men ska försöka skriva ner dem där dem poppar upp i minnet :P

Life

Jag har tänkt på en sak. Att hur mycket jag tänker över mitt liv så skulle jag aldrig kunna vilja vara någon annan än den jag är. Visst, det finns saker man skulle vilja ändra på men aldrig så att jag skulle vilja vara en helt annan person. Jag tror att man jämför sig själv för mycket med andra människor. Hur mycket jag än jämför så vet jag att det finns folk som har det bättre än mig, men jag vet också att det finns många som har det sämre. Varför inte vara nöjd med den man är och det man har? Det finns alltid den där strävan efter att ha allt, vara perfekt osv. Men jag tycker att vi borde stanna upp och se efter vad vi verkligen har istället för och ta allt för givet ibland. Hur många gånger har du kanske kollat på ett gammalt foto och tänkt: Det var bättre förr, eller vad roligt vi hade det den tiden då fotot togs? Men sanningen är att det fanns svackor redan då även fast det verkade så roligt. För hjärnan bestämmer sig för att radera alla dåliga minnen för att komma ihåg dem bra. Det är iaf vad jag tror.

När jag kollar på andra och tänker: Åh, den personen verkar mycket bättre än mig på alla saker. Sen tänker jag efter, skulle jag vilja se ut som den här personen, skulle jag vilja ha ett beetende som den här personen, skulle jag vilja ha den personens familj eller vänner? Svaret är då nej. Jag är hellre mig själv än någon annan. Jag vill inte se ut som någon annan eller byta ut någonting i mitt liv med någon annan även fast jag ibland tänker att sådär skulle jag vilja vara eller se ut. Det finns folk som dör, dem som har mist sina nära och kära. Dem som lever ett liv där man få kämpa för att överleva, få mat och vatten. Och vi tänker på utseende, populäritet, det senaste modet/prylarna osv. Jag förstår verkligen inte vad vi tänker med ibland. Blev vi skapta såhär? Eller är det bara någonting som kommit fram med tiden? Det kanske alltid har funnits där.

Sluta döm människor innan du lärt känna dem för du har ingen aning om hur deras liv är.

Live love laugh

Jag är så trött på falska människor. Som aldrig kan vara sig själva utan som alltid ska försöka vara någon dem inte är. Som gillar att förstöra för andra för att få det bättre själv, jag har aldrig förstått mig på det där. Det finns så sjukt många människor som bara bryr sig om sig själva och sin egen "status" och det gäller framför allt tjejer, iallafall vad jag har uppfattat det som. Det finns så mycket skitsnack runt omkring. Jag förstår inte varför man alltid ska snacka skit om varandra och försöka trycka ner den andra? Borde det inte vara så att tjejer borde hålla ihop istället? Att lägga all den avundsjuka, svartsjuka, skitsnack osv bakom sig och bara leva livet... Jag vet också att det finns otroligt fina människor, men oftast så finns detta skitsnack om att försöka få andra att må dåligt eller för att verka så mycket bättre själv. Men vad tjänar man på det? Vad är det som gör att alla tjejer känner att dem behöver bekräftelse/komplimanger, måste vara snyggast, ha flest vänner, finast klädstil, snyggast kropp osv. Det måste väl ändå vara för att man är osäker på sig själv. Blir så trött på den typen av människor, varför inte bara lägga ner? Varför inte finnas där för varandra istället? Själv så känner jag att det är som det finns flera olika krav som man måste leva upp till som tjej och om man inte gör det så går folk bakom ryggen på en. Därför känner jag att det är lättare för att umgås med killar och så har det alltid kännts. Killar ställer inga krav, dem bryr sig inte helt enkelt. Jag tror heller inte att jag är ensam om att tycka så. Liksom, varför ens bry sig om vad andra människor tycker? Det är väl ingen som bryr sig om hur du ser ut, vad du har på dig, hur ditt hår ser ut. Var dig själv bara. Jag lovar att det bara är du själv som tänker på hur du ser ut och att ingen knappt märker om du fått en ny finne eller vad som helst. Våga vara dig själv och stå för det. Våra brister gör oss till människor...


Always give it a try

Förut kunde jag dömma folk ganska lätt. Så fort man gick ut på stan kanske man såg någon som man tänkte att han/hon hade fula kläder på sig eller såg konstig ut osv. Jag har lärt mig nu att man aldrig ska dömma någon innan man lärt känna personen. Man kan gå miste om så många fina personer för att man trodde att dem var någon som man själv fått en annan bild av. Det är också viktigt att tänka på att den där personen du precis tänkte illa om kanske har ett förflutet som är riktigt jobbigt. Eller en dålig uppväxt som liten. Därför ska man alltid tänka att alla människor är precis lika mycket värda, ingen är värd mindre än någon annan. Sen är det upp till dig att välja vilka du vill stå nära och inte. Vilka som betyder mest för dig... Sen ska man även tänka på att ju fler äkta vänner man funnit desto mer fiender finner man på vägen dit. Det går inte att hitta dem sanna vännerna utan att ha mött några fiender först, annars skulle man aldrig hittat dem.♥

Varför?

Förstår inte hur vissa tänker ibland. Hur kan man hålla på och hacka på någon som inte ens har gjort nånting? Varför inte bara kunna glädjas åt andra människor och varför ska man alltid tänka på sig själv? Livet är som ett spel. Några vinner och några förlorar. Man måste bara lära sig hur man ska spela det. Förstår bara inte varför man inte kan vara sig själv. Att försöka vara någon annan än den man är? Finns ett ordspråk för det: Var dig själv, dom andra finns redan. Kan inte alla bara vara äkta och genuina och bara skita i allt drama. Ska det vara så svårt? Varför försöka vara något man inte är? Livet går väl ändå ut på att ha kul, skratta, le, känna det där härliga pirret i magen, längtan, förhoppningar, skapa fina minnen osv. Men vissa verkar inte förstå sig på det utan ska istället trycka ner andra för att känna sig bättre själv. Vad är det för mening med det? Alla har sina dåliga dagar, jag tror att det är därför man mår så bra när man väl har sina bra dagar. Hur skulle det vara om man alltid mådde bra hela tiden. Jag tror inte att det går faktiskt. Men hur är det då att må dåligt alla dagar, känna sig nere hela tiden? Varför inte finnas där för varandra? Ingen är perfekt, det är ett starkt ord som många ser upp till och försöker vara. Men det går inte! Alla har olika syn på livet. Sen det här med avundsjuka.. Varför ska man vara avundsjuk på folk för? Alla är olika. Som min syster sa en gång: Vi människor gör allt för att verka perfekt, precis som andra människor verkar vara, men grejen är att man tar en bra egenskap från varje person man möter och blandar ihop det till en helhetsbild av en person för att sen tänka: det där är perfekt! Så vill jag vara! Men det fungerar inte så, alla dem egenskaperna kommer från olika människor och det finns ingen som har alla dem egenskaperna tillsammans. Försår inte ens varför man orkar hålla på. Man lever bara en gång, så lev ditt liv fullt ut! Och glöm inte att ta hand om dina nära och kära♥


RSS 2.0