En sjuk värld vi lever i
Blond eller brunett?

Skumma människor
Juste sen var det en annan dag för ett tag sen när jag väntade på att MQ skulle öppna så satt jag utanför på en bänk och då satt det en kille där som började prata med mig och jag förstod knappt vad han sa. Han sa att han också jobbade i gallerian och att han bodde i hjulsta och frågade om jag ville bli hans vän och om han kunde få mitt nummer, jag svarade att det inte gick och hälsade honom en bra dag sen som tur var öppnade butiken. Samma dag var det ännu en kille som frågade om vägen till trafikskolan, sen började han prata massa om att han bott i Sverige i 6 år och skulle skaffa körkort här och blablabla. Asså varför? Haha, lite kul är det ändå, men känns så skumt när alla kommer fram till mig. När jag jobbar så kommer det fram kanske 10 personer dagligen och frågar om saker, men det är ju skillnad, även fast en jag knappt går fram och pratar med någon så kommer dem till mig, men det är ju för att jag finns där för att hjälpa till.


Lite tankar
När vi åkte hem berättade hon att hon tänkte flytta till Tyskland med sin kille och vi pratade lite med det här att svenskar är så tråkiga och lite kalla av sig. Vi är sånna som ska vara självständiga och att "ensam är stark". Vilket inte är sant, men så är det i Sverige.
Vi ska jämt jämföra oss med andra och försöka vara perfekta. Ha fina kläder, vara smal, ha ett bra boende, körkort, bra i skolan och så vidare. Hon sa att vi äter alldeles för mycket och sen ska vi börja banta och klagar över det. Att vi inte har tid och att om man vill ses så måste man planera långt i förväg och att vi lever för helgerna sen är det det gamla vanliga igen. Vilket jag tycker stämmer ganska bra in på oss svenskar. Hon berättade att utomlands är det bara att ringa någon när man känner för det och den kommer över direkt och bjuder på fika etc. Där kan man också börja prata med folk man inte känner och så vidare, för det är inget fel med det. Här får man lära sig att redan när man är liten "prata inte med främlingar".
Vilket jag tycker borde ändras, det är inget fel med att lära känna nytt folk, det ger bara nya erfarenheter. Det jag tror det beror på är för att ingen vågar, ingen vågar ta första steget ingen vågar gå utanför gränserna till någonting nytt, vad har man att förlora liksom? Alla vill vara likadana i Sverige, ingen vill stå ut på samma sätt som dem gör utomlands tex. Självklart finns det ju personer som är helt tvärtom, men ni förstår hur jag menar...
Förut var jag mycket mer blyg men nu har jag börjat inse att man kommer ingenvart i livet om man inte tar chansen. Om jag inte hade vågat prata med folk hade jag inte blivit tillsammans med min pojkvän, hade inte fått min praktik, körkort, gått på event, eller jobb som dem flesta får genom att prata med folk dem inte känner. Man får som sagt nya erfarenheter och lär sig nya saker varje dag genom att prata med människor, så var inte rädd för det och det gör inget om du gör fel, för man lär sig utav sina misstag.
Sommar och sol, och vi har korta kjolar
Några random bilder från weheartit
Ge mig sommar! Vill vara brun och kunna gå runt i klänningar och shorts. Sola och bada, fika, sitta på en äng och prata bara, alla varma nätter och sena utgångar. Kommer bli så underbart! Längtar ihjäl mig! ♥
Känner mig lite väl blek just nu så funderar på att sola lite nästa vecka :)
Dream your life and live your dream!
Bilder från we♥it
Tänk att få flytta hemifrån och dekorera sitt drömhus precis som man ville ha det. Att flytta ihop med den man älskar mest utav allt. Att vakna upp på morgonen och känna sig lycklig. Bilda familj, vara ekonomiskt oberoende och att bo i ett land som är varmt året om och åka på smestrar då och då. Kunna stiga upp på morgonen och sätta på sig en klänning och gå ut i det fina vädret. Ha en stor garderob och ett jobb som man trivs med och vänner som man älskar! Skulle vara ett drömliv verkligen!
Britney Spears - Dreams

Sitter och kollar på lite bilder på tumblr och får syn på en bild med Britney Spears. Sen kommer jag ihåg att jag drömde om att jag och min mamma träffade henne när vi var i kista galleria för att titta på väskor. Haha sjukt! Drömmer verkligen massor av konstiga obetydliga drömmar varje kväll. Kommer inte ihåg dem flesta men ska försöka skriva ner dem där dem poppar upp i minnet :P
Life
När jag kollar på andra och tänker: Åh, den personen verkar mycket bättre än mig på alla saker. Sen tänker jag efter, skulle jag vilja se ut som den här personen, skulle jag vilja ha ett beetende som den här personen, skulle jag vilja ha den personens familj eller vänner? Svaret är då nej. Jag är hellre mig själv än någon annan. Jag vill inte se ut som någon annan eller byta ut någonting i mitt liv med någon annan även fast jag ibland tänker att sådär skulle jag vilja vara eller se ut. Det finns folk som dör, dem som har mist sina nära och kära. Dem som lever ett liv där man få kämpa för att överleva, få mat och vatten. Och vi tänker på utseende, populäritet, det senaste modet/prylarna osv. Jag förstår verkligen inte vad vi tänker med ibland. Blev vi skapta såhär? Eller är det bara någonting som kommit fram med tiden? Det kanske alltid har funnits där.
Sluta döm människor innan du lärt känna dem för du har ingen aning om hur deras liv är.

Live love laugh

Always give it a try
Varför?
Förstår inte hur vissa tänker ibland. Hur kan man hålla på och hacka på någon som inte ens har gjort nånting? Varför inte bara kunna glädjas åt andra människor och varför ska man alltid tänka på sig själv? Livet är som ett spel. Några vinner och några förlorar. Man måste bara lära sig hur man ska spela det. Förstår bara inte varför man inte kan vara sig själv. Att försöka vara någon annan än den man är? Finns ett ordspråk för det: Var dig själv, dom andra finns redan. Kan inte alla bara vara äkta och genuina och bara skita i allt drama. Ska det vara så svårt? Varför försöka vara något man inte är? Livet går väl ändå ut på att ha kul, skratta, le, känna det där härliga pirret i magen, längtan, förhoppningar, skapa fina minnen osv. Men vissa verkar inte förstå sig på det utan ska istället trycka ner andra för att känna sig bättre själv. Vad är det för mening med det? Alla har sina dåliga dagar, jag tror att det är därför man mår så bra när man väl har sina bra dagar. Hur skulle det vara om man alltid mådde bra hela tiden. Jag tror inte att det går faktiskt. Men hur är det då att må dåligt alla dagar, känna sig nere hela tiden? Varför inte finnas där för varandra? Ingen är perfekt, det är ett starkt ord som många ser upp till och försöker vara. Men det går inte! Alla har olika syn på livet. Sen det här med avundsjuka.. Varför ska man vara avundsjuk på folk för? Alla är olika. Som min syster sa en gång: Vi människor gör allt för att verka perfekt, precis som andra människor verkar vara, men grejen är att man tar en bra egenskap från varje person man möter och blandar ihop det till en helhetsbild av en person för att sen tänka: det där är perfekt! Så vill jag vara! Men det fungerar inte så, alla dem egenskaperna kommer från olika människor och det finns ingen som har alla dem egenskaperna tillsammans. Försår inte ens varför man orkar hålla på. Man lever bara en gång, så lev ditt liv fullt ut! Och glöm inte att ta hand om dina nära och kära♥