Förstår inte hur vissa tänker ibland. Hur kan man hålla på och hacka på någon som inte ens har gjort nånting? Varför inte bara kunna glädjas åt andra människor och varför ska man alltid tänka på sig själv? Livet är som ett spel. Några vinner och några förlorar. Man måste bara lära sig hur man ska spela det. Förstår bara inte varför man inte kan vara sig själv. Att försöka vara någon annan än den man är? Finns ett ordspråk för det: Var dig själv, dom andra finns redan. Kan inte alla bara vara äkta och genuina och bara skita i allt drama. Ska det vara så svårt? Varför försöka vara något man inte är? Livet går väl ändå ut på att ha kul, skratta, le, känna det där härliga pirret i magen, längtan, förhoppningar, skapa fina minnen osv. Men vissa verkar inte förstå sig på det utan ska istället trycka ner andra för att känna sig bättre själv. Vad är det för mening med det? Alla har sina dåliga dagar, jag tror att det är därför man mår så bra när man väl har sina bra dagar. Hur skulle det vara om man alltid mådde bra hela tiden. Jag tror inte att det går faktiskt. Men hur är det då att må dåligt alla dagar, känna sig nere hela tiden? Varför inte finnas där för varandra? Ingen är perfekt, det är ett starkt ord som många ser upp till och försöker vara. Men det går inte! Alla har olika syn på livet. Sen det här med avundsjuka.. Varför ska man vara avundsjuk på folk för? Alla är olika. Som min syster sa en gång: Vi människor gör allt för att verka perfekt, precis som andra människor verkar vara, men grejen är att man tar en bra egenskap från varje person man möter och blandar ihop det till en helhetsbild av en person för att sen tänka: det där är perfekt! Så vill jag vara! Men det fungerar inte så, alla dem egenskaperna kommer från olika människor och det finns ingen som har alla dem egenskaperna tillsammans. Försår inte ens varför man orkar hålla på. Man lever bara en gång, så lev ditt liv fullt ut! Och glöm inte att ta hand om dina nära och kära♥