En tanke slog mig när jag gick från bussen i fullmånsljus med the shins i öronen. 
Tänk vad många arga ord man hör folk säga i en telefonlur varje dag. Bara man lyssnar så hör man det
"varför ringde du inte" "Hallåå, vart är du?" "Du sa ju att du skulle ringa?" 
Tänk vad mycket tid vi lägger ner på att grubbla, över vänskap och kärlek. 
Tänk vad lite teori som går in när vi sitter med boken framför, men med hjärta och hjärna på ett helt annat håll. 
Tänk vad mycket man skulle få gjort, om inte de där tankarna om vänskap och kärlek tittade förbi så ofta.
Hjärnan förstår mycket, men inte just det.
Tankarna återkommer ju alltid. 

TRUE! En fin text som en gammal vän till mig skrev på sin blogg. Här har ni henne: http://hannour.devote.se/